... tänker jag lägga upp en video på Helen (såklaaart :D) men även Peter Jöback, när dessa två sångfåglar sjöng på Daniel och Victorias bröllop förra sommaren! Helt otroligt vackert är det, "Come what may" heter sången dom framförde på the "pre-party" som om kallade det, hahah!

Guud vad fint! Så skulle jag också vilja ha det på mitt bröllop, Peter och Helen som sjunger mitt framför näsan på mig! Älskar hur dom får sån kontakt, precis som att det bara är dom två och ingen annan närvarande. Jo... DET skulle ju verkligen vara något att vilja ha på sitt bröllop. Eller när jag fyller 18? Det är ju inte lika långt dit, heheh!! ;)

// Nathalie

Ja, idag är det faktiskt bara 90 dagar kvar till BAO ska spela på Trädgårdsföreningen i Göteborg! Åh jag bli så himla glad och längtar som en galning såklart :)

Men i och med att det bara är så lite tid kvar, heheh, såååå tänkte jag lägga ut min favorit låt med BAO. Ja jag tror faktiskt att jag har en favorit låt med dom... eller typ... eller NEJ! Dagens favorit var det ju ;) REMEMBER? :))

ÅÅH JAG BLIR SÅ GLAD!! Det är så himla fiiint!! Finns det något bättre att lyssna på en solig fredag eftermiddag? Jag tror inte det heller :D

// Nathalie

Ja det är precis vad jag gjorde idag när jag kollade igenom vad jag egentligen har sparat dom Favoriter på mitt youtubekonto! Och gud vad mycket gamla godingar där var! Hahah, nu lät jag som en 90-åring som minns min barndom x) Nä, men nästa så var det iallafall, för jag hittade videon från Rosa Bandet-galan i höstas när Helen för första gången framförde något i TV från Euforia skivan. Detta var då innan skiva släpptes, så fatta sånt upplösningstillstånd jag var i när detta sändes! Tårarna rann och resten av familjen måste trott att jag hade blivit galen där jag satt i soffan fullt koncentrerad!

Och nu när jag gick in för att kunna kopiera länken till detta klippet så såg jag att en kommentar jag lade på denna videon för ca 5 månader sedan var en av toppkommentarerna, vilket menas med att min kommentar har röstats upp att dem som tittat på klippet. Lite coolt där faktiskt, hahah! Eller inte ^^,

// Nathalie

Ja, för att lysa upp er kväll, som möjligtvis kanske är lika tråkig som min (?) så tänkte jag lägga upp den BÄSTA humör boosten! Om man inte är glad efter denna videon, ja då har jag ingen aning vad du ska ta dig till! Hahah, skämt åsido, men ett roligare klipp får man leta efter!

Jag förstår INTE hur hon kan hålla sig för skratt?! Man se ju tillochmed att folket bakom henne i orkestern viker sig dubbla av skratt! Och det är iallafall exakt samma sak som jag gör här hemma! Med min... *smack* iiiiica-kaaasseeee! 

Hahah jag DÖR!! xD

// Nathalie

Hallå alla läsare!

Trevligt att se att vissa har hittat tillbaka hit, för efter en helg med lite besökare börjar det stiga igen! Här skinner solen och det är riktig sommarvärme utomhus, men inte får man ta del av det inte, för just nu sitter jag inne. Egentligen ska jag skriva om någon viktig sak som har hänt i Indonesien, men så kom jag att tänka på.... BLOGGEN! Inte kan jag låta er lida, så här kommer en finfin video på Helen från Folktoppen!

Asså bäst är nog när Helen berättar om gången hon bröt lilltån precis när hon springer ut i BÖRJAN av Kristina! Starkt är allt jag säger! För jag vet själv hur ont det gör att bryta tår, och att hon bara fortsatte är ju hur coolt och proffsigt som helst!

// Nathalie

... I threw them on the fire!

Ja, med Helens röst och denna underbara inledningen till en ännu underbarare låt kan det väl ändå inte bli fel? Nä, det tyckte inte jag heller när jag hörde det för första gången i Malmö nu i februari.

Här i Lund skinner solen iallafall, och framför mig har jag en stor hög med bara plugg plugg plugg! Så det är väl bara att ta tag i allt, men såklart med hjälp av den här:

// Nathalie

Heej alla läsare!

Glad påsk i efterskott förresten! För som ni märkte så blev det ingen update, för både jag och Emma hade fullt upp på andra håll men hoppas att ni hade en toppen dag ändå! 

Tänkte lägga upp en video på Helen från nyhetsmorgon på TV4, som Emma skickade till mig för ett tag sedan på Facebook! Så det var bara att börja gräva så långt bak i meddelandehistoriken som möjligt för att hitta den! En superbra intervju tycker jag att det är, från den 7 nov 2009 är den!

En jätte rolig video och suuuper härliga klipp från bl a Kristina (både svenska och engelska uppsättningen), Chess mm. Det som jag tycker är roligast är att se klippen från Kristina! Dom finns ju inte alls många klipp därifrån, så att få se sådana (i bra kvalité dessutom, heheh) är jätte roligt! Tycker jag iallafall ;)

// Nathalie

Sångerskan Helen Sjöholm:

Jag drömmer om att inte göra någonting alls...

Efter att ha jobbat intensivt i flera år ha Helen Sjöholm ett ovanligt vilsamt arbetsschema i vår och somma. Men allra helst skulle hon vilja ha helt tomt i almanackan...

Jag har väldigt lätt att indentifiera mig med andra människor och hur de känner sig, säger Helen Sjöholm, 40. 

- Jag har otroliga känselspröt för vad som händer när människor möts. Kemi eller inte kemi, jag ser hur andra reagerar, hur de mår och jag blir alltid intresserad av varför... 

Här finns kanske en del av förklaringen till varför Helen kan sjunga med sådan inlevelse och till varför hon är så oehört älskad av svenska folket. Hennes hit "Du är min man" låg på Svensktoppen i otroliga 278 veckor!

När jag träffar Helen har hon en paus i vinterns och vårens turné, som bygger på hennes svenska tolkningar av den amerikanske sångaren Billy Joels sånger.

- Det är som semester att åka på turné på det här sättet, säger Helen och skrattar. Man får ju sovmorgon! Det är så lyxigt att få åka med ett fullt band och en stråkkvartett. Vart vi än kommer möter vi en fantastisk publik! Jag har njutit och nypt mig i armen...

Egentligen skulle 2011 ha blivit ett sabbatsår för Helen efter ett 2010 som innebar flera turnéer, hennes tredje filminspelning (Simon och Ekarna, med premiär i höst), inspelningen av Billy Joel-skivan "Euforia" och arbetet med Stockholms stadsteaters uppsättning av Harry Martinsons rymdepos "Aniara".

Det blir nog ett halvt sabbatsår

Men något riktigt sabbatsår har det inte blivit. Förutom vårens tunré har Helen sommarens föreställningar med Benny Anderssons Orkester att se fram emot. 

- Det kanske bara blir ett halvt sabbatsår. Men jag tycker ändå att det känns som en lugn vår. 

Att vi går mot vår har Helen ingenting emot, men hon säger heller inte nej till vintern.

- Jag får en slags ro på vintern. På sommaren är det så mycket man ska hinna med, och vill hinna med! Den känns ofta lite... överfylld! Vi bor så fint och i vinter har jag varit mycket ute på sjön och traskat på dagarna, då är det härligt med vinter. 

Jag träffade David på en 50-års fest

För ett par år sedan flyttade Helen med sin man David Granditsky och deras son Ruben från en lägenhet på södermalm till ett hus i Nacka.

- Det var Davids idé, han ville ut ur stan. Jag trivdes bra på söder, men jag trivs jättebra här också!

Helen och David träffades på en 50-årsfest för snart fem år sedan.

- David motsvarade inte alls bilden av den man jag hade tänkt mig att jag skulle träffa. Han var en storstadskille och inte alls intresserad av att åka till fjällen, att bo utanför stan, att ha mysiga hemmakvällar med middagar - allt det som jag tyckte var skönt med livet. Därför var det så befriande...

Att David hade humor spelade stor roll.

- Humorn har alltid varit det första klicket för mig. Attraktion via humor tror jag är nummer ett när man fattar tycke för en annan människa. Humor är jätte viktigt, i många sammanhang. Jag har ju nästan genomgående haft "tycka synd om"-roller, vilket säkert har påverkat människors syn att se på mig som person. När jag sedan gör mina konserter och använder mig av humor mellan låtarna blir folk förvånade, "hon kan ju prata också" gissar jag att ge tänker. Det enda riktigt roliga jag har gjort, som tydligt handlar om humor, var när jag jobbade med Magnus Härenstam och Lasse Berghagen på Chinateatern i Stockholm. Det var kul och nyttigt för mig! Lärorikt!

Traditionella helger som påsk och jul betyder inte lika mycket för Helen idag som tidigare. 

- Visst kan man måla påskägg med sin fyraåring, men det behöver inte nödvändigtvis ske i samband med att man har lagat stor påskmiddag för hela släkten. Tidigare har det varit mycket sådant i mitt liv. Det har varit jättekul och jag har velat ha det så, men de önskningarna har mattats av med åren.

När Ruben föddes innebar det stora förändrningar i Helens tillvaro.

- Numera kommer han först i alla lägen. Kärleken till ett barn är en kärlek man inte kan föreställa sig, innan man själv har upplevt den. På ett sätt är det en sorts förälskelse, men också en stor, stor kärlek som på ett sätt gjort mig lugnare, men som också skapat ett stort rum av oro. Livet har blivit större. Det finns många fler känslorum, en större färgskala men verkligen inte bara rosa och rosenrött, utan hela färgskalan...

Jag tänker inte bli stillsittande

När inte Helen lägger pussel eller läser med Ruben ("jag är ingen pysselmamma, säger hon"), eller David bygger Lego med honom, tittar Ruben på "Bolibompa" på TV eller spelar Bolibompa-spel på datorn. 

- Ruben är skitsnabb när han spelar på datorn, säger Helens stolt. Först fattade han ingenting men efter två dagar började han kunna spelet och så länge han lär sig något och tycker att det är kul får han hålla på, ibland...

När jag för många år sedan träffade Helen första gången hade hon just brutit upp från ett långt förhållande och hon bodde ensam i en lägenhet i Enskede söder om Stockholm. Idag har hon man, hus och barn. Det är bara en lurvig hund som fattas för att idyllen ska bli fullständig. Ändå känner hon sig inte framme. Målet är inte nått.

- Jag är otroligt glad för allt jag har, men nej, jag tror aldrig att jag kommer att känna mig stillasittande. 

Jag vet att livet är föränderligt

- Jag ifrågasätter ständigt mig själv, vad jag vill göra och varför? Jag är inte alls lika tvärsäker på saker och ting idag, som när jag var ung. Det är inte alltid så lätt att lätta fingret på vad som är rätt och fel och hur man vill ha det. Ju mer man ser och upplever, desto mindre svart och vitt blir det. Det för livet lättare och svårare. 

I sommar ska Helen och Tommy Körberg som vanligt sjunga med Benny Anderssons Orkester. Av alla begåvade kollegor som Helen har jobbat med har just Benny Andersson en särskild plats i hennes hjärta.

- Benny är en sådan otrolig musikant, jag tycker att han är helt fantastisk! Han skriver fortfarande så bra musik efter så många år, det bara sprutar ut melodier ur honom. Han går till jobbet varje dag, det är både lust och diciplin. Dessutom skriver han med en bredd som är ovanlig - från symfoniskt och visor, till pop och dansorkestermusik. Benny är gränslös och ändå känner man igen hans speciella ton direkt! Benny är dessutom väldigt intelligent och schysst att snacka med. Trots det upplever jag att man lär känna honom allra mest genom att spela med honom, och så tror jag faktiskt att det är för de flesta musikanter.

Inklusive Helen själv.

- Absolut. Jag tror inte att jag kan kommunicera bättre med någon än genom musiken. Om man har en stark frivkraft att sjunga, är det inte så säkert att man kan kommunicera lika bra på andra sätt.

Än så länge är Helen ledig i höst. Kalendern är medvetet tom.

- Det känns bra. Jag tror att jag ska strunta i att göra allt det där jag vill få gjort: måla om, fixa dörren, resa. Att inte göra någonting alls, det är den stora utmaningen för en doer som jag! Jag vill försöka att bara koppla av! Jag behöver få lite nya lustar, en känsla för vad jag vill göra i framtiden, och det krävs tid för det! Jag vill gärna göra en ny platta och det är sådant som det behövs lite tid att fundera på. 

Helen ler.

- Allt är en städning förändring, livet är sådant! När jag var ung var jag mer kategorisk: Så här måste det vara! Men nu märker jag att det mesta går upp och ner, att livet är föränderligt. Just nu är det bra såhär, men sedan vet man inte vart man tar vägen... Jag trivs med min familj, men vart vi tar vägen och vad vi gör är inte det viktigaste, det viktigare är att vi håller ihop!

----------------------------

Av: Christer Olsson,

Så, detta tog sin lilla tid, det kan man lugnt säga! Men fint blev det :)

// Nathalie