Ja, jag e lyyycklig, ja jag e lyyycklig, ja jag e lycklig måndag, tosdag onsdag, torsdag, fredag, lördag. Jag e lyyyycklig, ja jag e lycklig hela långa veckan ut!  

Hahah, ja det är faktiskt en låt som går så, som är med i Pippi! Jag har faktiskt inte förlorat vettet, iallafall inte än! Men den ramsan är så bäst, precis som hela denna veckan har varit och så kommer det något ännu bättre! Är det ens möjligt?!

_____________

Konserten som Helen och Ola Salo kommer att göra vid invigningen av det nya konserthuset i Spira kommer "visas" följande:

Biljettsläpp 1 juni. Pris 485 kr. Två konserter söndagen den 13/11 kl 14.00 & 18.00 En konsert den 12/11, endast för inbjudna gäster!

____________

Så vem kommer sitta bänkad och boka en biljett till den 13 november den 1 juni? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG!!!! Dock känns det LITE mobbat att gå själv, får försöka dra med mig någon! Fast tvivlar dock på att någon pallar hänga med till Jönköping... Hahah det löser nog sig! Är det någon av er läsare som ska köpa biljetter, eller ni bor kanske för långt ifrån?

Åh, ja jag e så jäkla glad iallafall, så nu för det faktiskt inte mig någonting att jag måste sitta halva natten och plugga fysik. För detta gjorde min vecka! :D

// Nathalie

11 november 2011 invigs det nya Kulturhuset Spira vid Munksjöns strand. Huset har varit ständigt omtalat sedan långt före första spadtag. Nu hoppas arrangörerna av den stora invigningen skapa ytterligare samtal i stan. Om de stora stjärnor som ska inviga. Helen Sjöholm och Ola Salo.

Med största sannolikhet blir det ett antal sångstycken ur älskade Björn och Benny-musikalen Kristina från Duvemåla baserad på Vilhelm Mobergs utvandrarepos. Helen Sjöholm spelade huvudrollen som Kristina och Ola Salo gjorde några föreställningar i samma musikal, i rollen som Robert. 
-Vi vill bjuda på Småländsk tematik från 1850-talet då smålänningarna försvann för att det var fattigt och stenigt, till 2050-talet då alla kommer att vilja bo här, säger Smålands Musik och Teaters marknadschef Thomas Tegnér till Jnytt.se.
-Så det är jätteroligt med Helen Sjöholm och Ola Salo som båda har en koppling till Småland.

Sammanlagt ger Helen Sjöholm och Ola Salo fyra konserter på Spirascenen.
-Det är inte nummerrevy utan äkta gala, det blir två stängda galor för inbjudna och två publika, säger Thomas Tegnér och tillägger att det även kommer att bjudas på andra guldkorn under invigningsperioden.
-Jag kan avslöja att Per Tengstrand som arbetat mycket med oss tidigare blir den som inviger symfoniserien och en helt ny flygel. 

"Inte omöjligen ett barn som klipper bandet"
Jnytt.se har tidigare berättat att Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel fått frågan om att klippa bandet vid invigningsceremonin men de har ännu inte gett något svar.
-Det är klart att det vore roligt med kungligheter men första dagen handlar om framtidens besökare, barnen, så inte omöjligen blir det ett barn från länet som klipper bandet. Eller kanske flera, säger Thomas Tegnér lite hemlighetsfullt.

Under tisdagskvällen presenteras invigningsprogrammet i sin helhet vid en helkväll på Elmia. Jnytt.se är där och återkommer med uppdaterad information.

________________________

Nä, där kanske inte blir någon hjärtattack, men nuuuuu!! NU kommer hjärtattacken!

Detta såg jag på Linnéas blogg, så gå in där och ta en titt också! :)

Sååå, nu kom väl hjärtattacken??

// Nathalie

I november invigs Smålands Musik och Teaters nya hus, Spira vid Munksjöns strand. Men redan under tisdagskvällen gläntades det på ridåerna. Länets 650 teatervänner och ambassadörer bjöds in till Jönköpings konserthus för att få ta del av framtidens musik- och teaterprogram.

Jnytt.se berättade under gårdagen att Ola Salo och Helen Sjöholm kommer att vara affischnamn för en stor galaföreställning som ges under invigningsveckan. Under tisdagskvällen avslöjades att de får sällskap av Charlotte Perelli. 
-Men galan blir den 12 och 13 november och inte under själva invigningsdagen den 11 november, poängterade marknadschef Thomas Tegnér, likt kollegorna kvällen till ära klädd i vitt och orange, som en flirtning till den omtalade färgsättningen av Spiras fasad.

Det officiella invigningsdatumet är 2011-11-11 och då blir det enligt Smålands Musik och Teaters egen utsago pompa och ståt. Show, musik och teater. Inne i huset, men framförallt utanför.
-Vi stänger av Munksjöbron vilket säkerligen kommer att skapa kaos men det får det lov att bli den dagen, säger Jonas Lundin, projektledare och producent. 
-Det kommer att hända en massa roligt och där blir många barn eftersom det är de som ska leva längst med huset.

På programmet för 2011 och 2012 märks såväl en klassisk julsaga med Smålands dramatiska ensemble som Faith, en balett med sydafrikanska dansaren Melody Putu (bilden nedan) inom ramarna för unga dansprojektet Fuse. Det blir after work-föreställningar, kaffekonserter och afternoon tea där publiken både kan dricka te och bjuda upp bordsgrannen till en riktig svängom till livemusik från scenen. Björn Ranelid skänker vackra ord. Galenskaparna/After shave satsar på best of med hjälp av slumpgenerator. Och Bäckalyckan får sin alldeles egna hyllning. 

Högt och lågt, stort och smått, så sammanfattas enklast det program som presenterades på konserthuset ett halvår före Spira-invigningen. Även om det råder delade meningar bland jönköpingsborna kring huset, dess finansiering och exteriör var optimismen på konserthuset, bland teaterentusiaster och personal på SMOT, stor. Som skådespelaren Rolf Uno uttryckte det: "Vi längtar efter att få slippa ut ur Gnistans stora svarta hål och in i detta upplysta hus".

Hallååå!

Super dålig uppdatering, tell me about it, men jag liksom Emma har haft super mycket dessa dagarna! Men du efter att ha kommit hem från skolan, så tänkte jag slänga upp en liten rolig sak faktiskt! Det är lite ny info om filmen "Simon och Ekarna" som kommer till hösten/vintern nu i år. Och som ni vet så läste jag ju den, men hann jag klart innan jag får ett mejl från biblioteket att jag har missat att lämna in den i tid? Neej, såklart inte. Men dom ett tecken från ovan så ska vi faktiskt börja läsa romaner på svenskan precis nu, så vad passade bättre än att välja just "Simon och ekarna" igen?

Artikeln är på engelska, vilket passar bra kanske, med tanke på att jag precis har gjort ett nationellt prov i just engelska ;)

SIMON AND THE OAKS is the highly anticipated screen adaption of acclaimed Swedish author Marianne Fredriksson’s famous novel. A grand production directed by Lisa Ohlin, showing an emotional human drama, starring rising star Bill Skarsgård as well as audience favourite Helen Sjöholm. NonStop Sales handles world sales and SIMON AND THE OAKS will be shown on a closed preview screening in Cannes 2011.

Simon has had a loving childhood, but still feels alien in the working class neighbourhoods of 1940’s Gothenburg. Against his parents’ will he, being intellectually gifted, turns to an education otherwise reserved for young men of academic heritage. There he meets Isak, the son of a wealthy Jewish bookseller who has flead the German persecutions. The boys and their families’ lives will interconnect in unexpected ways as the war rages all over Europe.

Marianne Fredriksson is one of Sweden’s internationally most read authors, her books have been translated into more than 40 languages and have sold over 17 million copies. SIMON AND THE OAKS is based on her critically acclaimed novel with the same name. It’s also the first feature film adaptation based on her books.

SIMON AND THE OAKS is a magnificent story about breaking up with burdens of the past and the search for oneself in a time of war and destruction.

SIMON AND THE OAKS stars one of Swedens’ rising stars Bill Skarsgård (Simple Simon, Arn – The Night Templar), brother of True Blood’s Alexander Skarsgård, as well as Helen Sjöholm (As It Is in Heaven). The film will have its Swedish theatrical premiere December 9th 2011, distributed by Nordisk Film.

// Nathalie

Sångerskan Helen Sjöholm:

Jag drömmer om att inte göra någonting alls...

Efter att ha jobbat intensivt i flera år ha Helen Sjöholm ett ovanligt vilsamt arbetsschema i vår och somma. Men allra helst skulle hon vilja ha helt tomt i almanackan...

Jag har väldigt lätt att indentifiera mig med andra människor och hur de känner sig, säger Helen Sjöholm, 40. 

- Jag har otroliga känselspröt för vad som händer när människor möts. Kemi eller inte kemi, jag ser hur andra reagerar, hur de mår och jag blir alltid intresserad av varför... 

Här finns kanske en del av förklaringen till varför Helen kan sjunga med sådan inlevelse och till varför hon är så oehört älskad av svenska folket. Hennes hit "Du är min man" låg på Svensktoppen i otroliga 278 veckor!

När jag träffar Helen har hon en paus i vinterns och vårens turné, som bygger på hennes svenska tolkningar av den amerikanske sångaren Billy Joels sånger.

- Det är som semester att åka på turné på det här sättet, säger Helen och skrattar. Man får ju sovmorgon! Det är så lyxigt att få åka med ett fullt band och en stråkkvartett. Vart vi än kommer möter vi en fantastisk publik! Jag har njutit och nypt mig i armen...

Egentligen skulle 2011 ha blivit ett sabbatsår för Helen efter ett 2010 som innebar flera turnéer, hennes tredje filminspelning (Simon och Ekarna, med premiär i höst), inspelningen av Billy Joel-skivan "Euforia" och arbetet med Stockholms stadsteaters uppsättning av Harry Martinsons rymdepos "Aniara".

Det blir nog ett halvt sabbatsår

Men något riktigt sabbatsår har det inte blivit. Förutom vårens tunré har Helen sommarens föreställningar med Benny Anderssons Orkester att se fram emot. 

- Det kanske bara blir ett halvt sabbatsår. Men jag tycker ändå att det känns som en lugn vår. 

Att vi går mot vår har Helen ingenting emot, men hon säger heller inte nej till vintern.

- Jag får en slags ro på vintern. På sommaren är det så mycket man ska hinna med, och vill hinna med! Den känns ofta lite... överfylld! Vi bor så fint och i vinter har jag varit mycket ute på sjön och traskat på dagarna, då är det härligt med vinter. 

Jag träffade David på en 50-års fest

För ett par år sedan flyttade Helen med sin man David Granditsky och deras son Ruben från en lägenhet på södermalm till ett hus i Nacka.

- Det var Davids idé, han ville ut ur stan. Jag trivdes bra på söder, men jag trivs jättebra här också!

Helen och David träffades på en 50-årsfest för snart fem år sedan.

- David motsvarade inte alls bilden av den man jag hade tänkt mig att jag skulle träffa. Han var en storstadskille och inte alls intresserad av att åka till fjällen, att bo utanför stan, att ha mysiga hemmakvällar med middagar - allt det som jag tyckte var skönt med livet. Därför var det så befriande...

Att David hade humor spelade stor roll.

- Humorn har alltid varit det första klicket för mig. Attraktion via humor tror jag är nummer ett när man fattar tycke för en annan människa. Humor är jätte viktigt, i många sammanhang. Jag har ju nästan genomgående haft "tycka synd om"-roller, vilket säkert har påverkat människors syn att se på mig som person. När jag sedan gör mina konserter och använder mig av humor mellan låtarna blir folk förvånade, "hon kan ju prata också" gissar jag att ge tänker. Det enda riktigt roliga jag har gjort, som tydligt handlar om humor, var när jag jobbade med Magnus Härenstam och Lasse Berghagen på Chinateatern i Stockholm. Det var kul och nyttigt för mig! Lärorikt!

Traditionella helger som påsk och jul betyder inte lika mycket för Helen idag som tidigare. 

- Visst kan man måla påskägg med sin fyraåring, men det behöver inte nödvändigtvis ske i samband med att man har lagat stor påskmiddag för hela släkten. Tidigare har det varit mycket sådant i mitt liv. Det har varit jättekul och jag har velat ha det så, men de önskningarna har mattats av med åren.

När Ruben föddes innebar det stora förändrningar i Helens tillvaro.

- Numera kommer han först i alla lägen. Kärleken till ett barn är en kärlek man inte kan föreställa sig, innan man själv har upplevt den. På ett sätt är det en sorts förälskelse, men också en stor, stor kärlek som på ett sätt gjort mig lugnare, men som också skapat ett stort rum av oro. Livet har blivit större. Det finns många fler känslorum, en större färgskala men verkligen inte bara rosa och rosenrött, utan hela färgskalan...

Jag tänker inte bli stillsittande

När inte Helen lägger pussel eller läser med Ruben ("jag är ingen pysselmamma, säger hon"), eller David bygger Lego med honom, tittar Ruben på "Bolibompa" på TV eller spelar Bolibompa-spel på datorn. 

- Ruben är skitsnabb när han spelar på datorn, säger Helens stolt. Först fattade han ingenting men efter två dagar började han kunna spelet och så länge han lär sig något och tycker att det är kul får han hålla på, ibland...

När jag för många år sedan träffade Helen första gången hade hon just brutit upp från ett långt förhållande och hon bodde ensam i en lägenhet i Enskede söder om Stockholm. Idag har hon man, hus och barn. Det är bara en lurvig hund som fattas för att idyllen ska bli fullständig. Ändå känner hon sig inte framme. Målet är inte nått.

- Jag är otroligt glad för allt jag har, men nej, jag tror aldrig att jag kommer att känna mig stillasittande. 

Jag vet att livet är föränderligt

- Jag ifrågasätter ständigt mig själv, vad jag vill göra och varför? Jag är inte alls lika tvärsäker på saker och ting idag, som när jag var ung. Det är inte alltid så lätt att lätta fingret på vad som är rätt och fel och hur man vill ha det. Ju mer man ser och upplever, desto mindre svart och vitt blir det. Det för livet lättare och svårare. 

I sommar ska Helen och Tommy Körberg som vanligt sjunga med Benny Anderssons Orkester. Av alla begåvade kollegor som Helen har jobbat med har just Benny Andersson en särskild plats i hennes hjärta.

- Benny är en sådan otrolig musikant, jag tycker att han är helt fantastisk! Han skriver fortfarande så bra musik efter så många år, det bara sprutar ut melodier ur honom. Han går till jobbet varje dag, det är både lust och diciplin. Dessutom skriver han med en bredd som är ovanlig - från symfoniskt och visor, till pop och dansorkestermusik. Benny är gränslös och ändå känner man igen hans speciella ton direkt! Benny är dessutom väldigt intelligent och schysst att snacka med. Trots det upplever jag att man lär känna honom allra mest genom att spela med honom, och så tror jag faktiskt att det är för de flesta musikanter.

Inklusive Helen själv.

- Absolut. Jag tror inte att jag kan kommunicera bättre med någon än genom musiken. Om man har en stark frivkraft att sjunga, är det inte så säkert att man kan kommunicera lika bra på andra sätt.

Än så länge är Helen ledig i höst. Kalendern är medvetet tom.

- Det känns bra. Jag tror att jag ska strunta i att göra allt det där jag vill få gjort: måla om, fixa dörren, resa. Att inte göra någonting alls, det är den stora utmaningen för en doer som jag! Jag vill försöka att bara koppla av! Jag behöver få lite nya lustar, en känsla för vad jag vill göra i framtiden, och det krävs tid för det! Jag vill gärna göra en ny platta och det är sådant som det behövs lite tid att fundera på. 

Helen ler.

- Allt är en städning förändring, livet är sådant! När jag var ung var jag mer kategorisk: Så här måste det vara! Men nu märker jag att det mesta går upp och ner, att livet är föränderligt. Just nu är det bra såhär, men sedan vet man inte vart man tar vägen... Jag trivs med min familj, men vart vi tar vägen och vad vi gör är inte det viktigaste, det viktigare är att vi håller ihop!

----------------------------

Av: Christer Olsson,

Så, detta tog sin lilla tid, det kan man lugnt säga! Men fint blev det :)

// Nathalie

Ja, så heter tidningen som finns ute i butik nu och som dessutom innehåller en intevju med Helen! Så vad kunde man göra mer än att köpa den och för att få lite intressant läsning när man kom hem? 

Och nu i efterhand... så kan jag säga att det var SÅ värt det! Sjukt bra intervju, väldigt bra skirvet och hela alltet! För att annars kan jag tycka att det nu för tiden kan bli helt otroligt tjatigt med alla frågorna som journalisterna ställer! Till skillnad från den jag precis läste nu, toppen bra skrivet och frågorna var såna jag ALDRIG har hört innan! :) Härlig start på... kvällen? :P

Ja, här får ni en smygtitt! Funderar på att lägga upp hela artikeln här på bloggen lite senare, får man det? Ja, vi kör på det!

// Nathalie

Ja, för alla er som precis som jag kan bli lite lässugna såhär på kvällarna (heheh) så kommer här faktiskt EN TILL recension på Helens konsert nu i veckan, men denna gången i Luleå! Så det är bara att njuta och läääsa! :)

MAGNIFIKT HELEN! Helen Sjöholm och hennes ess-musiker var magnifika med Billy Joel-nummer och annat, på torsdagskvällen i Kulturens Hus.

DEN RÖSTEN... DET LEENDET 

Av: ROLF NILSÉN
Foto: LINDA WIKSTRÖM 

MUSIK ++++
Helen Sjöholm sjunger Billy Joel och diverse annat.
Kulturens Hus / Stora salen
Torsdag 14/4 

Jag tvingas rulla iväg ut ur den i princip alldeles fullsatta Stora salen, just när Helen Sjöholms fina duett med den varsamme ess-gitarristen "Jojje" Wadenius i Nick Caves Where the Wild Roses Grow håller på att avslutas. De här satans pressläggningarna, ni förstår. Den rår ingen teknik, hur ny den än är, på.

Men jag har då i alla fall hunnit konsumera cirka en timme och fyrtio minuter kvalitets-musik framförd av tjejen med DEN oslagbara rösten och med DET likaledes leendet, Helen Sjöholm, som avslutar sin turné ägnad låtar av Billy Joel och några andra just i Luleå, den här kvällen.

Omgiven av enbart kvalitets-musiker; förutom Wadenius bland annat den för kvällen 40-årsfyllande och med lätt odisciplinerad publiksång hyllade pianisten Martin Östergren samt violinisten Hanna Helgegren, framfördes Billy Joel-låtar (i fint följsam översättning av Tomas Andersson Wij) som Euforia (det heter hennes senaste platta också, fylld av sådana, köp gärna den!), Kvinnan för dej, Flodens botten och säkert några som jag tvingades missa också.

Men det är naket, oskyddat uttryck, tillsammans med en okonstlad charm säkerställde Helen Sjöholm den här finfina finalföreställningen. Tillsammans med Billy Joel-numren bjöd hon på några riktiga rysare ur Harry Martinsons opera Aniara, en Shakespeare-sonett och Elvis Costellos I Almost Had A Weakness (tillsammans med en kvinnlig och djupt kompetent stråkkvartett). Med mera och flera.

Våldsamt vackert. Dundrande kvalitet. Ännu en fin veckokväll på Kulturens Hus.

---------------------------

Jaa och även detta lät sjukt bra!! VARFÖR, åh varför kunde jag också gått vara där? JO, för att jag måste spara mina pengar... för att gå på BAO! :D Så det är ju faktiskt för ett bra ändamål ;) 

Detta var det sista för mig, iallafall för ikväll! Ses imon!

// Nathalie

Ja, det var ju faktiskt precis i veckan som vi fick ta del av en artikel från Västerbottens Folkblad där det skrevs om Helen då sista konserter i Euforia turnén som hon gjort nu under vintern och våren. Och idag kom den ännu en, eller snarare en recension om konserten i Umeå!

Mycket fin är den!! ;)

Sjöholm rakt in i hjärtat!

HELEN SJÖHOLM

Aula Nordica, Umeå

Publik: Cirka 600 personer.
Längd: Cirka två timmar
Bäst: ”Så vänder vinden” och ”Ett slag för dig”.
Sämst: Det är faktiskt inte okej att prata i telefon då man är på salongskonsert. Inte ens om det råkar vara frun som släpat dit en.

DÅ HELEN Sjöholm gästade Aula Nordica var det med en konsert som började en aning för tungsint men som tog sig och som mot slutet lyfte taket.
Det var en något spretig konsert som Helen Sjöholm gästade Umeå med under onsdagskvällen men att det spretade var inget som störde. För det var en konsert som växte hela vägen in i mål och som förmådde lyfta taket. Med det lyftande taket flög även alla våra tankar på arbete och vardag och lämnade oss totalt öppna för Sjöholms sång som därmed kunde gå rakt in i våra hjärtan och knottra huden utmed våra armar och ben.

EN STOR ELOGE ska även ges för de perfekt avvägda ljudförhållandena mellan sång och musik vilka kompletterade varandra på ett perfekt sätt. Något som kan tyckas självklart men som väldigt sällan lyckas med samma bravur som här. Även förhållandet mellan mängden musik och sång var exemplariskt och med musiker av den klass som de som delade scen med Sjöholm blir det aldrig för mycket solon. Istället blir det något man ser fram emot och är tacksam över att få till dels i så stor dos. Framför allt André Ferraris trumsolo som fick breda ut sig i slutet av konserten förtjänar att lyftas fram som ett av de bästa vi hört. Men även att en helt instrumentell låt som Jojje Wadenius ”Kärleksmorgon” tillåts ta plats i konserten och det utan att det känns som för mycket talar ju också sitt tydliga språk.
Då det gäller Sjöholm själv gör hon oss inte besvikna i kväll heller. Med sin otroliga utstrålning och sin fantastiska röst tar hon oss med på en musikalisk resa vi sent ska glömma.
ELIN LARSSON

Nä, efter att ha varit på två konserter, en i februari och en i april, så knán jag verkligen inte göra något annat än att hålla med skribenten ovan! Helen gör oss absolut inte besvikna!

// Nathalie